Igår såg jag på en film som hette Flickan. Den handlar om en tioårig flicka som inte kan följa med när resten av hennes familj åker till Afrika, hon är för liten. Det löser hennes föräldrar med att flickan får vara hemma hela sommaren med sin faster som efter ett tag sticker "några dagar" med en man som uppvaktar henne. Flickan får då klara sig själv och detta kanske inte alltid går så bra.

Jag tyckte att filmen ibland blev lite långtråkig. Men det kom snart igång med en ny scen. Ibland var det scener på bara någon minut som, enligt mig, var onödiga. Jag tyckte bäst om scenerna med flickan och hennes granne Ola. De var så sjukt söta tillsammans! De var mysig ibland i deras scener men ibland var den också lite hemsk, om man kan säga så. Det var grymt att hon var ensam hemma och man såg henne smutsa ner sig och strunta i att bada efter ddet. Filmen utspelar sig någon gång vid 70-talet skulle jag tro och det verkar osm att barnen då hade mer behov av föräldrarna då än vad vi har nu. Jag menar, flickan har inte vart på toa på flera dagar/vecka för att hennes föräldrar inte var hemma och kunde säga till henne. På det sättet var filmen hemsk ibland. Men den var helt okej faktiskt.
Det enda jag störde mig på var att de aldrig sa flickans namn. Man fick aldrig veta vad hon hette och det tyckte jag var riktigt irriterande. Jag satt och väntade på att de skulle säga det för jag tänkte att någon gång måste man ju säga namnet på personen. Men nej, så blev det inte.


Oj, vad mycket text det blev nu... Ja, en stjärna till er som orkade läsa allt. :thumbup: